Sista veckan

Sista veckan gick alldeles för snabbt. Hann iallafall göra en helt del. Var tvungen att ta farväl av många, som hunnit bli goda vänner. Känner igen Sara då on skrev att de kändes som en enda stor klump i halsen, för det var precis så de kändes. Sade hej då till Celine och Kaoru igår, samt de flesta får track teamet. Idag såg jag Laura, Jeanne, Daniel, Mickael och Philippe för sista gången. Laura var den allra svåraste, men vi bestämde att träffas igen, antingen i Åbo eller i Milano. Nå jo, men vad har hänt den här veckan...

Hade bara två sluttenter så akademiskt sätt var det inte så stressigt. Tenterna gick också helt bra, fast väntar ännu på de slutliga vitsorden. En del hade tenter ännu idag, fast jag var klar redan på måndagen, skönt.

På fredagen firade vi Kaorus födelsedag hos mig och hade tillika en sista get-together med alla utisar. Vi gjorde det som ett knytkalas, så alla hämtade lite smått plock. Vi var ca 15 människor, bara några fattades. Kvällen var otroligt lyckad och även huset var i gott skick efteråt, =) behövde bara damsuga!

På veckoslutet gjorde jag det mest av julshoppandet och på eftermiddagen åkte jag, Erin, Shane och Brandon till Gimmony Peak, Massachusets, för att åka slalom/snowboard i kvällsbacken. Det var ett relativt lite ställe, backarna var långa men relativt flacka. Mest på grund av lite snö som de mera utmanade backarna var stängda. Efter 4 timmar var vi ganska trötta oc stelfrusna och eftersom också backen stängde snart, bestämde vi oss för att åka hem. Kl. 7 nästa morgon steg vi upp lagade oss i ordning och körde iväg till Stratton Mountain, Vermont, New England. Stratton mountain var en hel del större, men int jätte stort. Kanske i storlek med Himos, men 3ggr längre backar. Man behövde inte åka upp i liften hela tiden =) Tog en tid innan vi hade våra biljetter, jag hade hyrt mitt bräde och vi var klara att börja, men vi hann åka ca 5 timmar vilket kändes helt tillräckligt. Mitt bakben började vara ganska trött mot slutet... Det var en del is och högar i backen mot eftermiddagen, men över lag var backarna i bra skick med tanke på mängden människor.



Stratton Mountain.




Brandon, Shane, jag, jag oc Erin.

De senaste dagarna har jag spennderat med att byka packa, fixa. Kommer att ta den sista bussen ikväll ner till New York, fast mitt flyg inte är förrän imorgon kl. 8, men fick det int att passa ihop med tidtabellen på annat sätt. Känns skönt att ännu komma tillbaka till Albany oc inte behöva säga ej då till alla riktigt ännu!

RACC Classic

Det var ett lugnt veckoslut, tog det mest lugnt och gjorde ingenting för en gångsskull. Skönt. Det kommer att bli en full vecka iallafall, men sluttenter på fredag och nästa vecka måndag. Veckan började med friidrottstävlingar. Den årliga RACC Classic. Det är mer eller mindre en uttagning för vem som platsar i teamet för innesäsongen och vissa har tyvärr inte ens möjlighet att fortsätta till ute-säsongen. UAlbany Track&Field Team är ovanligt stort, 50 killar och 50 tjejer. Ca 20 killar platsade inte i teamet och ett par tjejer var tvungna att gå. Aldrig speciellt roligt, men vissa grenar är helt enkelt konkurrensen väldigt hård. På hopp sidan körde vi mera på skoj. Gummiribba och 4 försök per höjd vid behov. Det var egentligen första gången vi hoppade på riktigt med gummiband på rätt höjd och mera fokuserat. Kunde slappna av ganska bra och hade roligt. Har fortfarande använt en ganska kort och mjuk stav, men kunde iallafall släppa tankarna på tekniken för en stund.

Ingen gjorde speciellt bra ifrån sig, med undantag av Albanys egen stjärna. Luke hoppade 5.19, bara 10 cm från det personliga rekordet från föregående sommar. Tror att mitt officiella resultat var 3m men hoppade riktigt bra ännu på 3.23. Egentligen spelar det ingen roll heller, kommer kanske att hoppa lite under inne-säsongen, men kommer inte att satsa något allvarligt på det. Stavtjejerna från vänster, Rebecca, Krystal, Celine, Emily, Anna.


Tränarna håller även på att rekrytera nya studeranden inför nästa år. Så runtomkring campus har det rört sig ca 20 nya friidrottare som nu funderar om Albany är det rätta stället. Endast ett fåtal erbjuds fulla stipendier. De flesta får bara en lite del ersatt, men kan ändå vara avgörande i valet av universitet. Efter tävlingarna samlades vi för att äta och vår huvud tränare Coach Vives pratade länge om allt möjligt viktigt. Mitt i det hela ville han att jag skulle stiga upp och officiellt tacka mig för att "jag välat vara med och för allt jag tillför". Känner nu inte själv om jag tillfört speciellt mycket mera än kanske gott humör och njutit av träningrna. Om jag vetat att jag hade ett tillfälle att tacka att officiellt skulle jag ha förberedigt mig lite bättre. Var en del saker som jag skulle ha viljt säga efteråt, men var bara så överväldigad av hela situation. Skall dock ta en sväng in till tränarnas office innan alla försvinner iväg på jullov!

Bilder från resan

Washington D.C.


Vita huset.



Washington National Zoo. Chinatown.



Watergate. Washington Monument och Jefferson Memorial.



Utsikt från ett av tornen i The National Church.
Taget från Lincoln Memeorial med Washington Monument i bakgrunden.



Boston


Boylston Street. Tyckte att ganska intressant att kyrkan återspeglades i glasbyggnaden.
Nattyv.



Yv över havet från Bunker Hill Monument. Det var värt att gå upp de 300 slingrande trappstegen för utsikten.



En av de stora broarna över till Charlestown, Boylston Street, Boston Commons.