After my final exams I flew over the country to meet up with Jyri. I was excited and of course wondered how it would feel like after being almost five months apart. At the first sight every “strange” feeling went away, and it felt like we hadn’t been apart at all. Well at the hotel after a long night and day travelling, we decide to just rest and do a little walk around downtown to get something to eat. LA is really huge. Everything was really spread out, but luckily their local transportation was good, even though it could take a while to actually go somewhere… In four days (without any rush) we saw the whole downtown Los Angeles, Hollywood, a little bit of Beverly Hills, we biked on the beach of Santa Monica and spent an afternoon in Disneyland. We had great weather and just couldn’t be happier in each others company. I was, and I think we both were surprised how nice our hotel were and surprised overall about LA, since people had warned us that LA is a horrible place. All the negative critique about LA and especially the downtown area was completely unnecessary.
American Christmas. After enormous traffic jams and some other complications we arrived in Albany 2am in the morning on Christmas Eve. It was a very different Christmas, but not necessarily bad. We opened our gifts in the morning, since that was the time they opened gifts back home, around 7pm in the evening. For lunch we made the traditional Finnish rice porridge and made some potato casserole! Jens parents invited us over for dinner, and we had delicious lasagne (I had rice and the same sauce) and spent some time in the hot tub. It was so nice, since it was a cold and little rainy evening. Christmas Day which is THE day in U.S. my roommates opened gifts with their families and Jyri and I had a nice relaxed morning and then had Seafood dinner with Kari’s family.
Friday which was my last day in Albany, we all had dinner at home and then had some people over. We went out to some bars, since I wanted to go one last time, and I also wanted to show Jyri how it was like to go out in Albany. I had, and I think everybody else too, had a great time! Saturday at noon Erin and Kari drove us to the greyhound station and we jumped on the bus to New York City. It was extremely hard to say goodbye and it felt like I wasn’t ready at all to leave. But at the same time I know I have something nice to go home too! It’s always hard when you find people you really like and get so close too…On the other hand, one can always come back! =) It is not as big and scary as I thought five months ago!
New Year's in the City
New York is already starting to feel quite easy to manage and not as chaotic as at first sight. Even though this was my fifth time in the city I could totally enjoy my stay, you cannot get bored of the place. To the matter of course is also that I spent my time there with my wonderful boyfriend, who was the first time on Manhattan. As I said earlier we arrived on Saturday evening. We started of with a walking tour around EmpireState, Macy’s and MadisonSquareGarden. This time a year it gets dark quite soon, so we hadn’t really time to see that much outside.
On Sunday we walked down from our hotel on 29th street to Union Square on 14th street on continued on to Greenwich Village, Little Italy and Soho before we headed up to MadisonSquareGarden and the Knicks Game. MadisonSquareGarden was impressive. It was a big arena and it was almost fully packed even though it was a normal game, the play offs hadn’t even started yet. I have never been that interested in basket ball, but the game was easy enough to fallow. Jyri, who knew a little bit more than I, explained briefly the rules to me (that helped a lot!). The feeling in the arena was awesome, people cheered and was very into the game. It was an interesting and quite tight game, which unfortunately ended in favor of the guests, Denver Nuggets, which was a shame of course.
Monday we walked around in Central Park and just enjoyed the wonderful surroundings while the sun was shining for a blue sky. After lunch we decided we had to do something we had thought of since we booked the flights and the hotel in the city, yes, I shore you know what we were thinking of, the thing the New Yorkers love to do in the winter: ice skating! It was a lot of fun! Something one apparently never forget, even if one does it no more than once a year or even less. We also managed to take some pictures, even if it was strictly forbidden, uups… In the evening we had booked a table at an Italian restaurant on time square, it was absolutely delicious. I have to thank Julie for the tips, because we would never found the place if it wasn’t for her. They had good prices, good service and the best tomato-mozzarella salad I have ever eaten! Afterwards we went to see Chicago and the Ambassador Theater, it was a great show with very talented actors and actresses.
Tuesdays plan was to take the ferry over to Ellis Island, but as we came down to Battery Park, we saw the longest line we had ever seen… It would have been at least an hour line for the tickets and another three hours to get on the ferry. It just wasn’t worth it! The amount of tourists over all was absolutely crazy. But what other can one expect for Holiday season. Maybe it felt different because I didn’t feel we were really what one can call a normal tourist. Well, we skipped our plans and decided to walk the downtown area instead.
We saw the financial district, e.g. Wall Street, New York Stock Exhange etc. Among other things we saw the South Seaport, the twin tower site, BrooklynBridge, Chinatown and Canal street. Again our plans change a bit, because of the crazy amount of tourists… We wanted to go up to EmpireState while it was still light to see the sunset and the view when changed to dark, but, the line was over three hours. So we almost ran to RockefellerCenter to go up to the Observation Deck instead, hoping the ques wouldn’t be as crazy there. It turned out to be a good call. We waited for an hour and got up 40 minutes before it got dark. The views were absolutely stunning! Just one word is enough: wow!
Wednesday we took the subway over to Brooklyn, where we met up with one girl, Kamilah, who I got to know through UAlbany Track Team. We walked in the botanic garden and then went to the Brooklyn Museum of Art. It was a good call, since it was cold and a little snowy that day, and the collection of Egyptian, Japanese and Chinese art made almost your mount to fall open. Wednesday, of course, also New Years Eve, which after five fours of waiting in the cold on Time Square, turned out to be a great disappointment. They apparently ad a lot of program all evening, but no speakers or screens so that other people than those between 42thand 46th could take any part of. It was pack of people though, all the way from 42th to 59th street, unbelievable! Nothing we would do again… We agreed on that, if we’re spending New Years Eve abroad on other time it will be in Sydney where it’s warm for shore! =)
Thursday I wanted to take Jyri for a REAL brunch, so we went to Hells Kitchen to the same place, Film Center Café, where I had brunch with Jen and Julie my first time. The food there is so delicious and for a reasonable price they had unlimited drinks, and we ended up with a little boost in the middle of the afternoon, a REAL Manhattan brunch, hahah! A little more culture was to be done, so we spent the rest of the day at AmericanMuseum of Natural History, an awesome place. We had over three hours, but it wasn’t enough, well it was in that meaning, since one cannot take in so much at the same time, but I don’t think we saw even half of it. Last thing, we met up with Julie one last time, to have cheesecake at Juniors (a place Kamilah recommended, but as we got there, it turned out you couldn’t sit, so we chose another cheesecake place Roxy’s, which too had really yummy cheesecake! Last evening, it felt weird. Felt that five month went by so fast, like I just arrived, little and lost by my self on JFK airport the first time. The feeling of standing alone outside Grand Central Station, having no idea of where I was and how to find thing, and the difference now, to feel absolutelysecure to move between the streets and avenues, taking the subway and becoming so used to the high buildings, the travelling etc.
Sista veckan gick alldeles för snabbt. Hann iallafall göra en helt del. Var tvungen att ta farväl av många, som hunnit bli goda vänner. Känner igen Sara då on skrev att de kändes som en enda stor klump i halsen, för det var precis så de kändes. Sade hej då till Celine och Kaoru igår, samt de flesta får track teamet. Idag såg jag Laura, Jeanne, Daniel, Mickael och Philippe för sista gången. Laura var den allra svåraste, men vi bestämde att träffas igen, antingen i Åbo eller i Milano. Nå jo, men vad har hänt den här veckan...
Hade bara två sluttenter så akademiskt sätt var det inte så stressigt. Tenterna gick också helt bra, fast väntar ännu på de slutliga vitsorden. En del hade tenter ännu idag, fast jag var klar redan på måndagen, skönt.
På fredagen firade vi Kaorus födelsedag hos mig och hade tillika en sista get-together med alla utisar. Vi gjorde det som ett knytkalas, så alla hämtade lite smått plock. Vi var ca 15 människor, bara några fattades. Kvällen var otroligt lyckad och även huset var i gott skick efteråt, =) behövde bara damsuga!
På veckoslutet gjorde jag det mest av julshoppandet och på eftermiddagen åkte jag, Erin, Shane och Brandon till Gimmony Peak, Massachusets, för att åka slalom/snowboard i kvällsbacken. Det var ett relativt lite ställe, backarna var långa men relativt flacka. Mest på grund av lite snö som de mera utmanade backarna var stängda. Efter 4 timmar var vi ganska trötta oc stelfrusna och eftersom också backen stängde snart, bestämde vi oss för att åka hem. Kl. 7 nästa morgon steg vi upp lagade oss i ordning och körde iväg till Stratton Mountain, Vermont, New England. Stratton mountain var en hel del större, men int jätte stort. Kanske i storlek med Himos, men 3ggr längre backar. Man behövde inte åka upp i liften hela tiden =) Tog en tid innan vi hade våra biljetter, jag hade hyrt mitt bräde och vi var klara att börja, men vi hann åka ca 5 timmar vilket kändes helt tillräckligt. Mitt bakben började vara ganska trött mot slutet... Det var en del is och högar i backen mot eftermiddagen, men över lag var backarna i bra skick med tanke på mängden människor.
Stratton Mountain.
Brandon, Shane, jag, jag oc Erin.
De senaste dagarna har jag spennderat med att byka packa, fixa. Kommer att ta den sista bussen ikväll ner till New York, fast mitt flyg inte är förrän imorgon kl. 8, men fick det int att passa ihop med tidtabellen på annat sätt. Känns skönt att ännu komma tillbaka till Albany oc inte behöva säga ej då till alla riktigt ännu!
Det var ett lugnt veckoslut, tog det mest lugnt och gjorde ingenting för en gångsskull. Skönt. Det kommer att bli en full vecka iallafall, men sluttenter på fredag och nästa vecka måndag. Veckan började med friidrottstävlingar. Den årliga RACC Classic. Det är mer eller mindre en uttagning för vem som platsar i teamet för innesäsongen och vissa har tyvärr inte ens möjlighet att fortsätta till ute-säsongen. UAlbany Track&Field Team är ovanligt stort, 50 killar och 50 tjejer. Ca 20 killar platsade inte i teamet och ett par tjejer var tvungna att gå. Aldrig speciellt roligt, men vissa grenar är helt enkelt konkurrensen väldigt hård. På hopp sidan körde vi mera på skoj. Gummiribba och 4 försök per höjd vid behov. Det var egentligen första gången vi hoppade på riktigt med gummiband på rätt höjd och mera fokuserat. Kunde slappna av ganska bra och hade roligt. Har fortfarande använt en ganska kort och mjuk stav, men kunde iallafall släppa tankarna på tekniken för en stund.
Ingen gjorde speciellt bra ifrån sig, med undantag av Albanys egen stjärna. Luke hoppade 5.19, bara 10 cm från det personliga rekordet från föregående sommar. Tror att mitt officiella resultat var 3m men hoppade riktigt bra ännu på 3.23. Egentligen spelar det ingen roll heller, kommer kanske att hoppa lite under inne-säsongen, men kommer inte att satsa något allvarligt på det. Stavtjejerna från vänster, Rebecca, Krystal, Celine, Emily, Anna.
Tränarna håller även på att rekrytera nya studeranden inför nästa år. Så runtomkring campus har det rört sig ca 20 nya friidrottare som nu funderar om Albany är det rätta stället. Endast ett fåtal erbjuds fulla stipendier. De flesta får bara en lite del ersatt, men kan ändå vara avgörande i valet av universitet. Efter tävlingarna samlades vi för att äta och vår huvud tränare Coach Vives pratade länge om allt möjligt viktigt. Mitt i det hela ville han att jag skulle stiga upp och officiellt tacka mig för att "jag välat vara med och för allt jag tillför". Känner nu inte själv om jag tillfört speciellt mycket mera än kanske gott humör och njutit av träningrna. Om jag vetat att jag hade ett tillfälle att tacka att officiellt skulle jag ha förberedigt mig lite bättre. Var en del saker som jag skulle ha viljt säga efteråt, men var bara så överväldigad av hela situation. Skall dock ta en sväng in till tränarnas office innan alla försvinner iväg på jullov!
Ehkä on taas aika vähän harjoitella suomenkielen taidot. Jyri päätti aloittaa kirjoitella englanniski, ja ehkä minäkin rupean kirjoittamaan tulessani takaisin, niin kämppikset voivat seurata jos haluavat. Tuntuu ehkä että jopa englannin kirjoittaminen sujuisi paremmin, niin pelottavalta kun se kuulostaakin. En voi uskoa että huomenna on jo joulukuu. kolme ja puoli kuukautta on jo mennyt ja nejlä kun näin ihana poikaystäväni viimeksi. Alkaa olla aika kova ikävä, onneksi Jyri tulee kahden ja puolen viikon päästä tänne, tai LA:iin. Muistakin Suomesta rupea olemaan ikävä!
Tämä viikko on ollut erittäin mielenkiintoinen. Viime sunnuntaina lähtimme yksi Hollantilais pojan kanssa alas Washington DCiin. Reissu oli pitänyt kestää kahdeksan tuntia, mutta vähän New Yorkin ulkopuolella meillä oli ongelma renkaitten kanssa, ja pidimme puolen tunnin tauko. Kuljettaja ilmoitti että "toivottavasti bussi kestää DCn asti"... 15 min päästä pystädymme taas. Kuljettaja teki jotain ja jatkasimme matkaa. Läheisessä pikkukaupungissa saimme ohjeet vaihtaa bussi. Okej. Mutta se ei loppui siinä. Naiskuljettaja ilmoitti että tätä bussi ottaa meidät Baltimorin asti, josta miellä on pakko ottaa vaihto-linja DC:iin, mutta HÄN ei tiedä aikataulu. Hmm. Nå, Baltimoren asemalla odotettiin puoli tunti ennen oikea, ja viimenen vaihto tuli. Olimme 2½ tunti myöhässä Washintonissa. Onneksi ei ollut sen kummempia suunnitelmia iltaa varten.
Maanatai oli hieno päivä. Kävelimme ympäri ja näimme tärkeimmät paikat. Valkoinen talo, Kansallinen pankki, Watergate, Lincoln memorial, Kennedy memorial, Roosevelt memorial, Jefferson memorial, Washinton monument, kaikki hienot museo rakennukset, Valtiotalo, Yhdysvaltiojen Supreme Court, ym. Ilta päivällä otimme metro Pentagoniin ja todella iso hautausmaa, missä kaikki armejasta ja muita tärkeitä haudataan. Heti kun tultiin Pentagonin lähellä oli paljon vartiomiehiä, ja sekä minä ja Arend otti kuva jostain muusta, ja heti vartija tuli ja sanoi että oli pakko deletoida kuvat josta oli tosta paikasta otettu... Oli vain ja ainoastaan mahdollista ottaa kuvia Pentagon memorialista, joka on Pentagonin toisella puolella ja 9/11 uhria varten.
Tiistaina Arend lähti Long Islandille, ja minä jäin vielä päivän. Otin turisti bussi menemmän uptowniin. Sain nähdä Washingtonin Zoo, hieno National Church ja suolinen erittäin kaunis Georgetown. Alue näytti olevan oma pikku kaupunki, ihan erilainen, kuin siisti business oloinen keskusta. Kävin katsomassa Valkoinen Talon Visitor Center, oli aikamoinen pettymys, ei mitään, vähän historiaa välillä ympäri. Koska suurin osa ravintoloista suljettiin seiskalta, niin menin syömään ennen sitä ja sitten takaisin hostelliin. Minulla oli kuitenkin aikaisin bussi keskiviikkona New Jerseyyn.
Lähdin 5.30 kävelemään asemalle. Oli helppo huomata että Thanksgiving oli tulossa. Tosi paljon ihmisiä liikkeellä. Neljän tunnin päästä olin NYCssä ja sieltä oli tunnin matka Oradelliin. Koko pyä otettiin rauhassa, ja se tunti olevan tarve siihen. Tein Thanksgivingiä varten isoäidin perunalaatikkoa, se oli kyllä menestys. Muutenkin illallinen oli tosi herkullinen. Emme tehneet paljon muuta kuin tapasimme Emilyn kaverit ja ei tehnyt mitään. Mahtavaa!
Perjantai päivällä otin bussi Bostoniin. Lauantaina oli mahtavat ilmat, sininen taivas ja paljon lämpimämpi kuin olisin uskonut. Kävelin aamupäivä ympäri yksin, ja sitten klo 12 pojatkin olivat heränneet ja kävelimme turistille tehty rekti "Freedom Trail". Retken lopussa oli iso torni tai muistiomerkki sodasta Iso Britainniasta vastaan. Päätimme mennä ylös koska näkymä olivat vissin hienot ja se oli ilmainen. Syy siihen että oli ilmainen selitettiin nopeasti =). Ylös oli 295portaita ja rappuset olivat jyrkät ja menivät ympäri. Oli ylivoimaisesti viikon treeni, vaikka me olemme juossut paljon portaita täällä Albanyssa, ja olen muuten ihan hyvässä kunnossa!
Iltapäivällä otimme metro Harvard Universityyn. Oli kiva kokemus, olen aina halunut nähdä sen. Toisaalta en löytänyt lakikoulun rakennus, mikä oli vähän harmillinen. Koko päivän kävelyn jälkeen, ainakin minä olin väsynyt, ja lähdin takasin hostelliin ennen illallinen.
Boston kaupunkina oli hieno. Iso kaupunki joka ei tuntunut hirveän isolta. Kaupunki oli jotenkin lämmin oloinen ja sain tervetullut olo. Ei ollut hektinen, vaikka paljon ihmisiä liikkeessä. Jonkin verran korkeita rakennuksia, mutta ei silti pelkästään. Sain myös semmonen olo että Bostonissa pystyy myös elää vaikka ei ole maaliman paras työ tai palkka.
Matka kotiin ruvennut tuntumaan pitkäski. Olen iloinen että ei vähäksi aikaa tarvii istua linja-autossa. Kuin saapuin Albanyyn olin istunut 23 tunti linja-autossa viikon aikana, ja tuntui että se riitti... Mutta olen erittäin tyytyväinen että lähdin. Nyt nekin paikat ovat nähty ja ei tarvi olla sellainen olo että miksi en lähtenyt kun oli aikaa ja niin helppo ja niin lähellä!
Kuvat tulevat kun minulla on aikaa käydä ne vähän läpi. Tuli napsattu yli 500 kuvia viikon aikana... =)
Här börjar bli kallt. Har snöat ett par gånger, men vi har ännu bart på marken. Hörde att de snöat en del hemma i Pargas också. Så mycket har det inte ännu, men det har varit kring en till två minus grader på dagarna och enda upp till sju grader kallt. Det märktes speciellt bra på fredag morgon, då jag var på väg på morgon träning som vanligt kl. 7 och hamnade vänta över 20 min på bussen... Det var inte roligt.
Den här veckan har vi födelsedagsfirandet fortsatt. Jen fyllde 23 på onsdagen. Då hade hon en lite bjudning hemma, med vin och aperitiffer. På fredag var det större, då vi var ca 35 st på en restaurang/bar.
Birthday Girl
Idag har jag inte gjort något speciellt, slöat och studerat. Imorgon bär det av till Washington D.C. varefter jag skall fira Thanksgiving hos en av Track-flickorna i New Jersey, och sen åka upp till Boston på fredagen.
Novermber har gått snabbt hittills. I Albany har de int hänt något speciellt under de senaste veckorna. Har suttit i bibban, läst, skrivit, jobbat med uppgifter. Har försökt "stay on top of the readings" så att hänger med på lektionerna och inte behöver oroa mig så mycket för sluttenterna. Det har fortsatt att gå bra, och kurserna känns fortfarande intressanta. Har hittills läst en hel bunt av romaner, Dostojevskis Brott och Straff, Dantes Purgatory (om de sju dödssynderna), Kafkas Metamorhposis och the Penal Conoly, Beccarias On Crime and Punishment och ett par böcker av vår professor. Känns som jag har lärt mig otroligt mycket om straffhistoria, filosofi etc. Den här veckan fick vi klart ett grupp-projekt i samma kurs, kändes skönt. På måndag måste jag ta itu med nästa projekt.
Bortsätt från läsande och ett par söndagar i bibban, har det nog varit annat program också. Två kvällar har vi legat med Jen och Kari i Jens föräldrars "hot tub" (liten bubbelpool på gården). Vi har firat två födelsedagar, gått på bio och fixat mat med utisarna hos oss.
Förra veckas lördag var de Mollys 25-års fest. Hon hade tjej-middag hemma hos sig. Molly och Christine bor lite längre ner på samma gata och är god vänner till Jen.
Birthdaygirl, Molly
(alls kameror var på självutlösare på gruppbilden, fungera otroligt bra!)
Tyckte att de var en ganska rolig idé att samla foton. Glasskaka, mums!
Alla verkade ha roligt, speciellt Molly vilket förstås var de allra viktigaste.
På söndagen fixade vi mat hemma hos oss med 10 utisar. Pasta, maletköttsås, sallad och bananer i ugnen. Överraskad att allt gick så smidigt och bra även om vi var så många. Det blev jätte gott och speciellt de andra, som inte har möjlighet att kocka annars var nöjda.
På tisdag fyllde Jens kusin 25 år. Vi gick ut till en bar, åt chicken wings och tog det lugnt.
Kenny, Christine, Jen, Daniel och jag.
Idag är UAlbanys amerikan football team i final, och det är hemmamatch. Jag är inte helt säker, men tror att det är fråga om vem som vinner delstats ligan. Ju mera man lär sig om sporten desto intressantare blir det. Det handlar långt om taktik och om att känna sin motståndare och hur de spelar. Matchen består av fyra sett á 14minuter, varav två spelas i "defense" och två i "offense". Vet inte om jag skulle gå på en Giants-match, men Universitets-football är helt roligt att titta på! Nästa vecka är ännu ganska vanlig, sen är det thanksgiving och sen är det redan december. Helt otroligt.
Skall spenndera 5 månander på ett av delstats- universiteten i New York state. Närmare bestämt i Albany. New York ligger på drygt 2 timmars avstånd. Boston, Toronto och Montreal ligger lite längre bort än jag trott, räcker mellan 4 och 6 timmar med tåg.
